Onsdag, dag tre, och Linnéa publicerar sitt första inlägg på Wilsonbloggen. Jag känner på praktikantposten ytterligare en dag. Tiden flyter på ganska bra och jag fortsätter med mina småuppdrag från Elin och Fredrik medan jag varvar med att kika på vad de andra pysslar med, samtidigt som att försöka vara en bra praktikant. Ganska mycket i detta arbetet skulle man kunna klassa som sekretess, så vi tar det lite lugnt så länge med vad som egentligen händer mellan de vita väggarna. Man vill ju inte få Wilsonlejonet på sig.

Idag deltog jag fysiskt vid ett antal möten med kunder bland annat, och det var intressant. Att vara en veckas praktikant från gymnasiet kan ibland kännas lite speciellt. Man är på det klara med att man vid dessa tidpunkter bara ska sitta bredvid och lyssna och dra lärdom, men ändå känner man sig som ett bihang som inte tillför särskilt mycket till samtalet. Det är lite knepigt, man vill mer än man bör.

Slås fortfarande av faktumet hur talangfulla människor jag får vara med under denna veckan - ett gäng i hög klass helt enkelt. Jag tycker det känns skönt och behagligt att bara få sitta på min plats vid bordet och ta del av företagets aura och känna på hur allt fungerar en vanlig vecka på Wilson. Jag är medveten om att jag med mina kunskaper och resurser i dagsläget inte kan utföra några direkta stordåd,  men hoppas på att jag kan tillföra lika mycket till dem som de gör till mig.

Och! Icke att förglömma, idag spelades *min* plugglista varm på kontoret och jag kände mig lite mer som hemma. Det verkar som att en del av min musik gick hem hos de andra närvarande, eller så var de bara snälla och sympati-visslade och stampade takten. Men det är lugnt, jag gillar't.