Lovely I Say



ANKAN

Hade programmering imorse med pojkarna. Männen. Teknikfreaken. Det var ganska mysigt när man kommit in i det. Programmet alltså. Vi lärde oss att studsa en boll, och att deformera en sak till en annan. Jag avslutade lektionen med att göra en anka som gick och kom närmare, på ett gräs som deformerades till en text. Tyvärr lyckades jag inte lägga in filmen här, så så länge får ni nöja er med att titta på en stillastående bild av ankan. Det duger gott.

Känner på mig att alla dessa datakurser kommer göra mig knäpp. På ett bra sätt.


Gårdagen i bilder





Födelsedagsfirande

Idag fyller Kajsa år, vilket firas hela helgen. Igår hade vi lite förfest med fruktsallad för att sedan ta henne med ut till Vallen där det dansades hela natten. Nu är jag på språng hem till henne för att fira lite mer. Släkt och kompiskalas står på schemat och vad jag förstår har Kajsa stått i och fixat massor av godsaker från det vegetariska köket som vi ska få smaska på medan vi sjunger "Ja må hon leva". Det ska bli superfint, och allt jag gjort i morse är att förbereda mig, för ingen väckte mig förrän klockan var halv två. Hade en extraordinär dröm där jag blev skjuten av min fysiklärare, för att sedan gå runt med ett hål i bröstet till jag svimmade av. Hon träffade mitt hjärta vilket gjorde att jag fick ett nytt, helt i silver... Hur som helst kommer hela kvällen spenderas i helgehus, nu måste jag föna håret....



Tyvärr verkar inte vimmelbilden där Kajsa var med ha publicerats på hemsidan, så vi får nöja oss med denna istället. Dålig stil, Vallen!

Tidig morgon på CAD

I morse gick jag upp supertidigt. Klockan ringde vid sex. Pappa skulle vara på jobbet vid halv åtta, så jag bestämde mig för att åka med honom. Tänkte att jag kunde vara i lite extra god tid för att hitta till salen för min nya kurs CAD A. Var utanför mitt skåp klockan halv åtta. HALV ÅTTA. Vid den tidpunkten var skolan helt tom, ljudet av mina klackar ekade i korridoren. Allt jag såg var tomma bänkar och en städerska. Kände mig f-r-u-k-t-a-n-s-v-ä-r-t malplacerad i ensamheten på Lars Kagg, jag som är van vid att stappla in sisådär fem minuter innan vi börjar och mötas av en fylld korridor och liv överallt. Satt och spelade MS RÖJ på iPoden i 40 minuter och lyssnade på Chinese Tekkno. Fridfullt men ändock stressigt. Fem över åtta kom David och vi hittade rätt sal på första försöket (inte ofta NV-elever är borta i hus F, faktiskt!).

CAD:en verkar superspännande förresten. För er som inte vet så är det ett program där man ritar produkter, först i olika beståndsdelar och sedan sätter ihop dem till en fungerande produkt som man kan tillverka. Exempelvis BMW använder denna typ av ritprogram för att rita sina bilar. Det är typ som The Sims, fast mer komplicerat och matematiskt. Verkar vara en hel vetskap, men eftersom jag vill satsa på att bli designer är det en fördel att behärska denna typ av program. Längtar redan till morgondagens lektion som ensam tjej bland massor av tekniknerds, det är där jag hör hemma.....


OBS googlebild! Mitt hus ser ut som ett rätblock med tak.

Andra skoldagen. Eller var jag ledig?

Mina mentorer sa att jag var ledig från skolan idag. Tydligen hade jag både Programmering och Grafisk Illustration.

Det första sov jag bort, men det andra hann jag till. Fick nämligen ett sms från Frida på stagg som meddelade mig att jag hade lektion. Hon hade pratat med läraren och skulle också börja i kursen! Gjorde mig superpeppad. Nu ska jag gå mitt livs andra kurs med den tjejen, och ett helt år dessutom. Hon räddar mig från alla loja elever som finns i gruppen. Vår första uppgift var att fotografera oss och fokusera på ett ord som speglar ens personlighet. Jag valde teknikfreak. Här är en annan bild. Fundersam. Tror att detta kommer bli en toppenkurs!


Känns lika lockande som hotell FÄNGELSET

Angående mitt nya schema, det verkar som att det BARA är JAG i hela världen som har två timmars håltimma på måndagar och torsdagar. ALLA andra verkar ha lektioner vid den tidpunkten. Dör. Vad finns det man kan pyssla med under dessa tider, helt ensam och vilsen? Sätta sig i ett mörkt hörn på resurs och plugga röven av sig är ju det sista man vill fördriva tiden med under sin ljuva dyrbara ledighet och ensamtid. Kvalitetstid med mig själv kan vi också stryka. På grund av vissa komplikationer kan jag inte heller låsa in mig på toan och hetsäta jordnötter längre. Det hade annars vart den ultimata sysselsättningen för att förgylla min dag. Helveteeee. Två timmar är en sjukt jobbig tid också. För kort tid för att dra hem och tillbaka, men för lång tid för att bara kunna sittas bort i biblioteket. Somnar dock hellre med håret i ett tuggummi på en hård träbänk i skolan än att tvingas ha undervisning i Historia B.....

Alltså: Letar du också efter någon att fördriva tiden med under måndag- och torsdag-förmiddagar? CALL ME! *blink*


Är du ett nöt måste jag be dig gå... Lars Kagg satsar på kvalitet

Första "skoldagen" avklarad efter lovet. Vi fick papper, busskort och information. Det var allt.

Stapplade in på skolan för att mötas av en skylt som satt på dörren in till klassrummet. Den var grön och vit och därpå stod det textat ordet NÖTSTOPP! Det visade sig att en liten etta som börjat på Lars Kaggskolan är extremt överkänslig mot alla sorters nötter - till och med jordnötter(!) och följdaktligen måste ett strängt nötförbud införas på hela skolan, i samtliga hus A B C D E F G H... ALLT innehållande nötter har därför tagits bort från cafeterian och under tre år kommer skolan inte servera någon mat med spår av någon liten nöt. Tydligen kan den här killen dö om han vistas i samma rum som en nöt, vad jag förstår. Om han kan se bilder av nötter utan att svimma är inte undersökt ännu. Alla elever måste därför vara noga med att inte köpa choklad med nötter, naturgodis eller något annat nötigt med avsikten att förtära detta i skolan. Om man äter nötter till frukost eller på någon rast utanför skolans område måste man vara EXTREMT noggrann med att tvätta händer efteråt och så vidare, för om killen tar i samma handtag som någon som tagit i en nöt kan han få en kraftig reaktion....

Detta kan bli väldigt spännande. Alla undrar vem killen i fråga är och vilken linje han går. Att vara omkring en så allergisk människa kommer vara en upplevelse för sig. Jag undrar hur han klarar sig i verkliga livet utan att vara instängd i en boll....


Nya schemat kommer fram på natten

Om man stannar uppe sent dagen innan skolan börjar kan man få se sitt schema. Tydligen. Alla lektioner är inlagda, inga krockar och jag kan andas ut. Titta här. Så här ser det ut. Ljuva schema.



Yurk. Får jag inleda med att kräkas på färgvalen?

Hur som helst verkar jag ha en väldans massa håltimmar denna terminen, mmm... Ingen rast mindre än en kvart, gärna 45 minuter eller ännu hellre två timmar. Sweet baby. Nu kommer jag ha en ursäkt att vara i skolan från 8:10 till 16:00 varje dag. Detta är LIVET.

Ny katt in tha neighbourhood

Våra grannar har blivit med katt. Tage heter han. Det går rykten om att han är liten, späd och randig. Han får inte vara ute själv, utan går i koppel till han stadgat sig och lärt sig känna igen stället. Ingen i min familj har sett honom ännu, vilket lämnar rum för fantasier. Jag är superspänd. Om man döper en katt till Tage måste det väl betyda att han är ganska speciell på något plan. En hårboll eller nakenkatt? Jag undrar om han är meskissen som inte vågar sig fram, eller badasskatten som rivs, fräser och bara ställer till med bråk. På något sätt känner jag viben från alternativ ett. Man föreställer sig inte direkt någon monsterkatt när man hör namnet Tage. Isåfall hade det väl vart typ Bengan eller Thård....


NEJ! Jag är inte redo

Så sitter man här framför datorn sista dagen på det sista sommarlovet och har lite ångest. Ångest över att skolan börjar igen, ångest över att man nästan arbetat bort hela ledigheten, ångest över att lovet snart kommer vara ett minne blott. Denna ångestfyllda stämning är lite för mycket för mig. Efter en sommarledighet brukar man ändå känna sig redo att öppna mapparna igen, vässa pennan och sätta i nya batteri i miniräknaren, men inte i år. I år känns det hel-fel. För en gångs skull känner jag mig inte färdig med lovet, jag har inte uträttat allt. Inte njutit nog.

Men tiden kommer alltid gå sin egen väg, inte anpassa sig efter någon...

Det som skrämmer mig mest är mitt nya schema. Alla verkar ha full koll på sitt schema vid denna tidpunkten - vi börjar ändå skolan IMORGON. Jag har ingen aning. Surfat in på Dexter varje dag ett tag nu för att se om något ändrats. Det enda jag kan se är att jag har fysik fyra dagar i veckan och att två av mina valbara kurser KROCKAR med varandra. Tydligen ska jag ha Grafisk Illustration på Stagg SAMTIDIGT som jag ska ha CAD på Kagg. Dör lite. Tänk om det ÄR så på riktigt, och inte bara så att expeditionen klickat lite fel. Kommer få rå-ångest om jag måste välja en av de kurserna, och sedan även lägga till en kurs någon annanstans. Då kommer man bombis få välja bland bottenskrapet, det som INGEN vill ha. Antingen det eller att inte kunna ta studenten. Då får jag läsa typ Tyska steg 1 med massa 94or, Litteraturhistoria eller 50-poängskursen där man ska lära sig hur man smidigast skriver på tangentbordet.

Ångest....

Skolkatalogshäng

Efter lasergamet återgick vi till våra egentliga liv, och mot kvällen samlades vi hemma i Ruts lägenhet för att fortsätta med våra galna sysselsättningar. Jag vet inte om det blev som en spontan avreagering efter skjutandet men hur som helst hamnade vi i det extremtjejiga stadiet där vi låg framför skolkatalogen och tävlade om de snyggaste killarna. Det hela gick ut på att man på en sida i katalogen skulle peka på den snyggaste killen, varpå de andra inte fick välja honom utan var tvungen att ta någon annan. Superchict och fjolligt men också hysteriskt roligt. Jag är förvånad över att inte katalogen blev helt sönderriven med tanke på hur tävlingsinriktade folk var. Över resten råder sekretess.

Vi tillagade även sjukt god mat som blev klar för servering runt halv tio. Efterrätt och fortsatta fjollerier. Jag får nog erkänna att denna dagen var den bästa på länge. Lyckad rätt igenom, och man fick en dos av varje. Är helt imponerad.



LASERGAME!

Gårdagen spenderade vi på Banan. Det är faktiskt så den heter, kalmars lasergamehall. När jag var liten trodde jag det hette Banaaan, som frukten ni vet. Tur att man rätat ut lite frågetecken sedan dess....

Hur som helst drog vi på oss våra bästa västar, grabbade vapnen och gav oss in i dimman för att äntligen kunna vara oss själva i 45 minuter. Senast jag spelade skjut-dina-vänner var i England för två år sedan, och vad ska man säga, jag blir lika förvånad över hur galet roligt och tillfredställande det är varje gång. Blir lyrisk och manisk och bara springer runt som värsta maniacet och låtsas att jag är med i någon dundercool actionrulle och mejar ner alla i min väg. Vilken release! Det är där jag hör hemma typ. I slummen med ett vapen tryckt mot min svartklädda kropp. . .

Innan detta börjar spåra ut och avslöja mina true colors som massmördare så vill jag bara säga att jag hade en väldigt rolig tid med mina vänner där inne. Varför gör man inte sånthär oftare? Borde ligga på schemat varje vecka, för det är så KUL att skjuta......



Sextusensexhundrasextiosex dagar senare

Idag fyller jag 6666 dagar. Känns lite högtidligt, kan inte låta bli. 666 som är djävulens nummer. Jag undrar vad det här betyder.... Tror jag ska fira lite genom att sadistpressa på spikmattan, lyssna på dödsmetall och läsa Illusionen om Gud. Tända trehundrafyrtiosju levande ljus låter mäkta lockande såhär mot de nattliga timmarna. Eventuellt även lyxa till det och lägga upp planer för morgondagens hänsynslösande dödande. Typ överväga vem man ska skjuta först, vart och med hur många skott. Lägga upp en noga strukturerad plan på djävulskapet. Det passar väl ypperligt en dag som denna. Lägga till en lömsk attityd och bara mysa. Känner på mig att detta kommer bli en riktig kanonkväll!


Skalman

Har precis inhandlat ett superchict skyddscase till min iPhone på Tradera. Myser. Förhoppningsvis är det samma nyans som på mitt iPodskal, det vore ju fantastiskt om de kunde matcha! Dock kommer jag få caset ungefär en månad innan min iPhone levereras, men det är väl så man gör? När man väntar bebis inhandlar man ju vagga innan livet levererats, liksom. Känner på mig att väntan kommer bli fruktansvärt smärtsam. Kommer sitta och skaka och trycka i mig kex för att stilla stressen och habegäret. Kommer varje dag att bli påmind, då jag kommer känna lukten av min far och brors bebisar. Inte ok....


Vuxenpoäng!

Idag har jag klippt mig, vart på banken, och beställt en iPhone 4.

Är jag vuxen nu?

Snart tuggar jag Werthers Original och läser Vi i villa. Längtar!


Sluta väck mig med paket varje morgon!

Två morgonar i rad har jag nu blivit väckt av att killar står utanför dörren med paket, plingar på ringklockan som galningar till jag vaknar. Jag, ensam hemma, tvingas slänga på mig morgonrocken och ta löpet upp till dörren. Tvingas sedan motvilligt öppna den för att utstå det ultimata förnedringsmomentet - att osminkad, okammad, nyvaken och trött öppna dörren iklädd slarvigt knuten morgonrock för att mötas av en stilig karl från posten som flinar åt en och slänger ur sig "Väckte jag dig?".

Vad är oddsen till att detta ska inträffa två dagar följande på varandra, JUST de två dagar jag är ensam hemma och vill SOVA? Som tur var bar de på paket. Hade det vart Jehovas som väckt mig vid den tidpunkten hade jag förmodligen tagit till den otrevliga sidan. Typ skrikit "JAG FIRAR FÖDELSEDAGAR. JAG TROR PÅ EVOLUTIONEN. GUD ÄR PÅHITTAD. HOPPAS NI FÖRBLÖDER HELA BUNTEN!!!"


Uppföljning: Live

PHU! Här sitter jag helt BLOWN AWAY efter konserten jag nyss fick uppleva. Holy shit vilket drag det var!
Eller?
Haha. Såhär såg det ut, Björn och Gustaf på varsin stol med varsin gitarr och varsin mick. Nederst i bild ser vi publiken, som klappar händer i otakt, önskar låtar, hånglar eller något annat larvigt. De spelade cirka fem låtar, gick ut, kom in och spelade en till. Sedan sa Björn "That's it", och så vandrade de ut. Det var ganska lame om jag ska vara ärlig. De var ju bra och så, men vart var resten av bandet? Och att det hela höll på i en kvart, man hann ju knappt sätta sig till rätta! Men men, vad kan man förvänta sig. Det kändes ju NÄSTAN som att man var där......

Livespelning, eller?

Vet ni vad jag ska pyssla med ikväll, sjuk och eländig som jag är? Jag ska titta på en internetkonsert med Mando Diao. Live. Gratis. Jag har kirrat biljett och taggar för fullt. Klockan nio och en kvart framåt bär det av! Ha ha, hela konceptet får mig att flina. Det är alltså Aftonbladets nya satsning Livelöpet som ska ta alla med storm! Allt verkar megaseriöst och nästan läskigt verkligt. Biljetterna till evenemanget bokades i olika sektioner, och tydligen kommer man kunna sitta och klappa händerna och hångla med personen bredvid en eller något dylikt. Verkar vara som något datorspel av något slag, nästan som Blipville. Megatöntigt om man ska gå runt där som en avatar och lattja, som om man vore på en riktig konsert.

Tydligen kommer man kunna medverka på flera artisters konserter nu under veckan. Vi får se hur det är uppbyggt senare, jag lovar att hålla er uppdaterade.

Supertaggad för att se Mando Diao i alla fall, har hört att de är Sveriges bästa liveband.....




Plantera en tanke i min hjärna om du kan!

Så var det äntligen gjort. En ruta i min to-do-list som blev förprickad. Då syftar jag inte på smärtan som uppstod i mitt vänsteröra igårkväll, utan vad som hände under tiden.

Frida och jag var på bio. Jag bjöd henne, hon bjöd mig. Filmen heter Inception. Att se den har varit på vår lista sedan i slutet av maj. Vid den tidpunkten hade den inte haft premiär på långa vägar. Nu har jag alltså äntligen sett den, och efter alla höga förväntningar som folk prackat på en sedan den släpptes kan jag ha en egen åsikt.

Man skulle kunna säga att filmen handlar om en man som försöker plantera en tanke i en annan mans hjärna, genom att använda sig av drömmar och olika dimensioner. Man får följa huvudpersonen och hans medhjälpare i olika imaginära världar, och genom att somna i en dröm kan de komma ett steg djupare i den utsattes undermedvetna.

En mycket komplicerad skapelse och extremt välgjord och genomtänkt film. Man blir minst sagt imponerad av alla specialeffekter och hela filmens abstrakthet. Jag tycker absolut att filmen är sevärd, den var väldigt bra. Den når dock inte upp till kvaliteten på den senaste filmen jag såg på bio med Leonardo Di Caprio, nämligen Shutter Island. Där snackar vi mindfuck! - något som gör den filmen till en av de bästa jag någonsin sett. Inception får därför ett något lägre betyg, men dock på den högre skalan. Jag hade velat se lite mer oväntade vändningar, så där så man blir rädd för sig själv, ni vet....


Kyrklig sammankomst - konfirmation

Har även varit på min kusins konfirmation i dagarna. Det var lika rockigt som konfirmationer tenderar att vara. Kyrkliga sammankomster har aldrig varit min starka sida om jag ska vara ärlig. Jag passade på att försökta se ceremonin så objektivt jag kunde. Insåg att min kristna tro tynat märkbart sedan jag själv konfirmerades för tre år sedan. Sjunga suspekta psalmer i otakt med orgelns toner, äta bröd med pappersmak som sägs vara en bit av en människa som dog för två tusen år sedan. Dricka hans blod. Sedan ska alla ge pengar för att man är där. Nej, jag avstår helst. Men David verkade glad och nöjd och det är det som är huvudsaken. Det var ju trots allt hans dag. Och faktiskt var inte ceremonin så tråkig - prästen lät och såg ut som Wildkids-Ola. Efteråt blev det supergod buffé hemma hos kusinerna. Sådan mat är nästan det godaste som finns om jag ska vara ärlig. Synd att man bara äter det vid speciella tillfällen. Synd var också att jag fortfarande var krasslig sedan Göteborgsresan. Men det är sådant man får leva med, kul att få träffa Ljungbygänget igen! Fick även en extraordinär födelsedagspresent bestående av matchande örhängen och halsband. Superfina!





GÖTET!

Nu har det gått mer än tre veckor sedan sist. Längre än någonsin. Stressigare liv än någonsin. Vem sa att man får vila ut på sommarlov? Inte var det jag i alla fall...

Spenderade tre dagar i Göteborg med mina kära vänner härom nyssens. Det var mycket fina dagar, som inte kostade mer än en hultsfredbiljett. Vi fick bo hos Ruts superreko kompis Simon under hela vistelsen, vilket sparade in oss på en stor del boendekostnader. Dagarna spenderades som klädgalna shopping-maniacs och kvällarna som kändisgalna rådiggare/pubhängare. Det var nämligen kulturkalas i Göteborg under vår vistelse, vilket betyder massor av spelningar och mys över hela staden. Vi var på spelningar som Timo Räisänen, Teddybears, Oskar Linnros, Kapten Röd, Amanda Jenssen, José Gonzales och Donkeyboy under dessa dagar. Förutom detta mötte vi två skådisar från Riverside (spinoff-serien till Andra avenyn). Återvände hem med knökpackad väska, nya erfarenheter, nya upplevelser, nya kontakter och en djävulsk förkylning.

Värt? Värt.












hits