Äntligen är du min!

Jag vet att jag nästan är århundrandets sämsta bloggare just nu. Tanken var liksom att det skulle bättra sig efter nyår. Sen kom livet emellan, ungefär. Jag ska göra ett försök till en sammanfattning över vad som hänt sedan sist i alla fall.


Janne och jag tog en fika på Espresso house. Så här nöjd var han med sin chailatte.


Elin och Louise arbetar hårt med någon typ av konstverk gjort med pappersbitar och limpistol. (Känner hur jag just nu späder på fördomarna om att designare bara klipper och klistrar, men så får det vara för mekanik och envariabelanalys är inte lika roligt att skryta om)


Olika sätt man kan limma ihop träklossar. Det här känns så mellanstadie och jag älskar det (till skillnad från mellanstadiet är universitetet dock mycket mer lärorikt).


Uppgift: Kom på ett eget typsnitt. Såhär kan exempelvis a g k se ut.


Typ världens godaste hamburgare jag ätit i hela mitt liv. Så god var den. Vad ska man säga, när man bor själv tvingas man att lära sig laga mat. Lägg märke till upplägget (i synnerhet såsen).


Uppdrag: Skissa 100 industridesignprodukter. Kommer nog drömma om en och annan mixer, stavmixer och elvisp i natt. Som upplagt för en orolig och förvirrande dröm. Jag är så fruktansvärt imponerad av vår lärare i Produktgestaltning/Formgivning & formseende. Han är bara coolast i världen.

Men just nu kan jag bara tänka på en sak. Är helt stirrig. I morgon klockan 17, då händer det grejer. Eventuellt.

Här sitter jag med min älgpasta och funderar över morgondagen. Mitt största problem imorgon lär vara att komma upp ur sängen vid kvart över sex. Jag som tvingat mig upp vid halv tio om dagarna, sovit till elva dagar jag inte ställt klockan, snoozat i timtal. Helt plötsligt är det tisdag och man ska till skolan och skriva tenta. Åtta prick börjar den. Kommer man en minut för sent får man vänta i en halvtimme för att få tillgång till provet. Livrädd för att cykeln ska paja på vägen. Eller vara snodd när jag vaknar.

Livin' on the edge. Man vet aldrig vad som kan hända.

Så har man landat i sitt andra hem. I Linköping. Det känns fint. Här är det lugnt, jag kan höra tystnaden. Jag vet inte om det är bra eller dåligt men bra just nu antar jag, så att man får pluggro och allt det där. Mattetenta i övermorgon och ena sekunden känns det skit och andra känns det under kontroll. Som med livet. Och som med maten. Ska handla i morgon. De har frukt för halva priset på Coop.

Ena sekunden ger man katten en liten albino-leksaksmus som skramlar när man skakar den.

Andra sekunden skakar man katten och lyssnar noga för att musen har försvunnit.

Ni vet den där känslan när man bestämmer sig för att börja träna mer, sluta äta glass på torsdagkvällar och inte titta på Jönssonligan på tv.

Ni vet den där känslan när man ändå sitter med den där skålen glass i handen på den där torsdagskvällen och tittar på den där förbannade Jönssonligan-filmen.

Tur att man i alla fall har tränat.

Tänk att man kan tänka sig att packa ihop sitt pick och pack och resa i tolv timmar bara för att få fira det nya året med sina vänner. Med facit i hand kan jag dock konstatera att det var mer än värt det, för jag tror faktiskt att jag kan kalla detta nyåret för det bästa i hela mitt liv. Det är stunder som dessa när man inser vilka fantastiskt bra vänner man har haft turen att få. Resan varade i hela fem dagar och vi hann definitivt göra Oslo, shoppa loss och umgås med gänget. Tänk att hela tio stycken av elva lyckades vara på samma ställe även detta nyår. Det var så grymt fint. (Saknade dig Sanna)

Idag åkte jag ner på stan och mötte upp Josefine och hennes familj som hade vägarna förbi Kalmar och stannade för att shoppa lite på mellandagsrean. Så kul att få träffa henne igen, man saknar Linköping och livet där mer än man tror! Tycker det är roligt att vi bor så pass nära varandra hem-hemma också. Det blev fika på Kullzeénska och nåra besök i provrummen. En tröja och en skjorta kom med mig därifrån. Därefter mötte jag upp Gurra för lite ytterligare fika och catch up, även det väldigt trevligt och gött!

Hann också med att på vägen hem hoppa in och handla lite smör på ICA med Frida. Vi åker nämligen till Oslo imorgon för att fira nyår och hänga med gänget. Det kommer bli sjukt härligt tror jag som bara haft ett flyktigt besök i Oslo en gång i livet. Nu ska de äntligen få visa hur deras liv sett ut det senaste halvåret! Har redan paxat en säng i det ena kollektivet (man är ju bekväm). Tåget går oförskämt tidigt imorgon och jag överväger att eventuellt lägga mig runt nio ikväll. Det bygger dock på att man hunnit packa allt. Har en del att stå i nu alltså. HEJDÅ!

Sedan nalkades juldagen, vilket för min del innehöll reunion med mina kära vänner. Det blir speciellt när man inte träffats allihopa på ett halvår. Speciellt på ett bra sätt. Det blev en kväll fylld av festligheter i Guns lya, på allas vårt KM och Söderport. Har saknat att lyssna på Carola på förfesterna och verkligen träffas hela gänget. Allt som allt blev det en väldigt bra kväll, men hade man förväntat sig något annat med det sällskapet?

Helt plötsligt blev det den 24e december vilket som vanligt innebär en mysig heldag med champagnefrukost, julbord med en massor av julmat, Kalle Anka och Aladdinasken när klockan slagit tre, julklappsöppnande vid granen, julgröt och skinkmacka samt årets tillskott - kaffedrinken. Som ni kanske förstår så gillar vi att äta i min familj. Med all rätt, tycker jag! Paketen innehöll en rad användbara saker som exempelvis en dammsugare, en stavmixer med visp och hackare, ett macbookfodral, två externa hårddiskar, en weekend bag, happy socks, en karaff, en duffel, promarkerpennor och divese annat smått och gott. En mycket lyckad jul, kan man sammanfatta det som!

Mor: Blev det nåt fika?
Bror: Jag har ätit en halv burk pepparkakor...
Mor: Man behöver inte äta en halv burk.
Bror: Nej, men det är ju så FÖRBANNAT GOTT.

I morgon kommer det hända så sjukt mycket saker. Jag taggar genom att plöja igenom nåra avsnitt av Andra Avenyn.

Här är en närbild på min katt.

Nu har jag äntligen bokat biljetter. Tog o-ombokningsbara för säkerhetsskull. Nyår i Norges huvudstad med tio indianer kan ju bara bli en sak,







fett.

What if, liksom.

Idag har jag julstädat rummet, lyssnat på julmusik, slagit in julklappar och allmänt försökt komma i julstämning. På något sätt är det sjukt att det är julafton i övermorgon, min hjärna har inte riktigt hängt med. Tur i varje fall att jag hunnit handla alla julklappar och att det är kirrat.

Min önskelista är nästan längre i år än vad den var för tio år sedan. Fast när jag var tio önskade jag mig inte sånt som dagens tioåringar önskar sig. Citat grannflickan "Om jag inte får antingen en iPhone, iPad, bärbar dator eller systemkamera så kan det va!". Materialistiska samhälle.

Efter jul. Efter nyår.

Då är det dags att börja träna igen.

Igår drog Kajsa med mig till Harrys. SMK på scen. Fjärde gången i år jag ser dem. De gick på vid halv ett ungefär och spelade i cirkus fyrtio minuter. Det var varmt och trångt och intimt men trots det fick jag fick inga Emmaboda- eller Hultsfredvibes. Resten av kvällen var fantastiskt fin och det var fint att träffa massor av folk som man inte sett på en smärre evighet. Myste lite när jag insåg att jag kände mig mogen och självständig i jämförelse med de sedvanliga blondinerna som bär korta svarta klänningar och hudfärgade strumpbyxor även fast det är tre dagar kvar till julafton.

När han avslöjar att han har 17 par skor och jag känner mig underlägsen.

Köpte en fluga.

När man har en föreläsare i programmering som förklarar linjär algebra bättre än föreläsaren i linjär algebra, då kanske föreläsaren i linjär algebra borde föreläsa i programmering. Alternativt byta bransch.

Igår var vi i verkstaden med grillprojektet.

På plats 1 på min lista under rubriken "de coolaste maskinerna" ligger nu tveklöst VATTENSKÄRAREN. Att man bara matar den med en CAD-ritning och perfekt skurna plåtbitar trillar ut är ju stentufft. Tänk vad en vattenstråle kan göra egentligen...

För er som inte är insatta så är vårt uppdrag att produktutveckla en grill åt en given målgrupp, från idé till färdig produkt. Vi är nu i tillverkningsstadiet och ibland känner jag mig som en katt bland hermelinerna, för jag har ju aldrig svetsat i hela mitt liv! Jag var den där töntiga tjejen som alltid valde syslöjd före träslöjd, liksom. Det är tur att man har så begåvade gruppmedlemmar.

Är man student så är gratis gott. Det verkar i alla fall DPU1B ta vara på för igår norpade vi tag i goodiebags från LinTek som fyller 40 år. Det var fanimej en bra påse måste jag säga! Helt annan klass än standardgoodiebagen med en broschyr och en överstrykningspenna.

Min favoritgrej var helt klart mini-kaffetermosen (man kan designa den själv och det är ju alltid ett plus på min utbildning). Och så älskar jag alla som ger mig sadelskydd. Verkligen. För min cykelsadel suger (åt sig vatten) och det är irriterande. Diggar också folk som tänker ett steg till. Som de där människorna som ger en godis OCH munskölj. På samma gång. Nöjd.

Här ligger jag i mammas gamla tröja på en nybäddad säng på fars dag och lär mig linjär algebra. Har haft en jätteskön helg. Jag älskar känslan när man liksom hinner stanna upp och göra allt som man har tänkt att man måste hinna göra men som alltid blivit uppskjutet för att man går i skolan till klockan 21 eller ska på den där festen eller måste hetsplugga.

Har också insett poängen av att städa och hur skönt det är att inte ha en massa oreda och onödigt damm liggandes. När man bor hemma ser man inte riktigt charmen i att ha det städat, men oj vad man uppskattar det när man bor ensam.

Snart ska jag dra iväg till Maxi och storhandla för det ekar i mitt kylskåp (de som är mina hyllor i varje fall). Ska handla en jäkla massa mat för mat är livet och jag hatar när juicen tar slut. Hoppas jag hinner hem till Beck bara, för ikväll ska jag kanske poppa popcorn och mysa till det framför tvn. Det kan jag vara värd.

Här nedan följer några bilder på mitt alldeles egna studenthak @ its best (läs: nystädat). Det är precis lika glammigt som det ser ut. Anledningen att jag inte lagt upp några bilder på mitt eminenta rum förrän nu är att det förut var så fult att jag skämdes (jag är ändå designerstudent)...